Denna jävla, äckliga, krypande ångest..
Den äter upp mig sakta inifrån. Den bryter ner min tankar, mitt inre, mitt jag.
Den försvagar mig till den grad att jag skulle kunna bli som förut.
Eller jag är egentligen fortfarande som jag var förut, men en light-version, men denna ångest skulle kunna slänga tillbaka mig till den gamla Linda.
Men vad har jag ångest över då?
Jag vet inte egentligen vad det är för märkvärdigt att ha ångest över, men jag vet bara att ibland, när jag minst vill det så mår jag pyton, like a fucking basketcase!!
Det är över jobbet (som jag gillade förut), men jag tror att det mest är över livet.
Det börjar nog sjunka in i mig nu, efter en herrans massa år, att jag ska vara vuxen. Att det egentligen ska vara slut på barnsligheter, att bara vara.
Det börjar slå mig nu att jag är fast, fast i vuxenlivet.
Fast med att behöva ta mogna beslut för flera än mig själv, att behöva sköta jobbet (så att min familj inte ska hamna på gatan), att inte kunna vara spontan i samma utsträckning, att ha ANSVAR!!
Det är ett hemskt ord ibland, det är ett ord som man bör ha respekt för och som man borde vörda när man måste ha andras väl och ve i tankarna.
Men jag saknar den lilla tid som jag fick bara vara jag, jag skulle vilja uppleva den igen och jag har alltid på nåt skumt sätt trott att svunna tider kan komma igen, att man kan få tillbaka det man en gång hade.
Jag har liksom trott att jag kan få tillbaka the summer of - 69 (-98)..
Men nu börjar den tanken lämna mig och jag har lite seperationsångest, för det känns som om den sommaren är jag och jag vill inte förlora mig själv.
Men dessa tankar är bara ett enda jävla meck egentligen.
Varför är människan så dum som hänger upp sig på saker och ting?!
Men min inre röst skriker iaf ibland, hjälp mig ut!!
Jag tror att jag måste få nåt att se fram emot, ha nåt att arbeta emot.
Precis som barna, att gör dom någe bra så får dom en belöning.
Varför är det aldrig så för oss "vuxna"?
Behöver inte vi nån uppmuntran eller?
Jag bara undrar hörru..
Men det har ju dock hänt nåt som kanske kan vara lite roligt, jag har inte bestämt mig än.
Det handlar iaf om att kanske knyta dessa band som man ibland pratar om..
Vi får se..
