Ahhh..äntligen lite andrum från D..

Nu sitter han på tåget ner till Stockholm och man är hemma själv med ungarna, men det gör inget. För nu slipper man gå in i onödiga diskussioner och om man har otur få höra en massa otrevligheter.
Jippi!!
Men han är rätt rolig (roligt patetiskt), för när han blir irriterad och sur och inte får som han vill så surar han som ett barn och häver ur sig en del otrevligheter, men sen när lusten faller på så tror han att han kan slå sin "charm" och säga förlåt och börja massera en och ha sig och på så sätt kunna få som han vill.
Men icke sa nicke..den gubben går inte..
Ahh, jag orkar inte engagera mig längre, inte lika starkt iaf.
Han är just nu inte alls värd att kämpa för.
För han är så inrutad i sig själv, han kan inte titta på saker och ting från en annans perspektiv (empati, vad är det???), det är bara hans ord och hans sätt att göra saker som gäller.
Det är så sorgligt att man inte kan respektera andra människor för vad dom är och för vad dom står för och tror på.
Men det är som jag alltid har sagt, det är mest D som förlorar på det i slutändan..tyvärr..

Kommentarer
Postat av: girl-sn-pea

Spontan tanke...: Om du inte orkar engagera dig i det hela, varför ska du då fortsätta kämpa och fortsätta traska vidare i ett hjulspår som aldrig kommer svänga av..? Jag vet att det är svårt med uppbrott och att ni har köpt hus osv, men... Mår du bra? Mår han bra? Mår barnen bra? av den här situationen som ni har? *krama miljoner kramar*

2008-02-17 @ 14:10:00
URL: http://zilliceter.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0