ja mkt ska man vara med om innan man dör..

Och hur mkt klarar verkligen en människa av med? Ibland känns det tröstlöst, men som Paula sa idag, det finns alltid dom som har det värre och ja, det är ju så man får lov att tänka för att orka ibland. Och allt som oftast så är min inställning att det ordnar sig alltid, på ett eller annat sätt. Men man kan ju få önska iaf att man kunde få glida lite mer genom livet och dess utmaningar och inte alltid slå knut på sig själv i alla kringelkrokar man måste uppleva.
Hm, undra om nån undrar nu varför jag är så analyserande just nu?!
Det är för allt skit som har hänt mig dom sista 2 veckorna. Alldeles för mkt för mig att processera faktiskt, man blir alldeles matt faktiskt utav att tänka på det och även pga alla tårar som jag gråtit över att känna mig helt maktlös och obetrodd. Allt kunde ha avlöpt snyggare, men jag kan ju inte göra det som min chef har gjort ogjort. Måste mest försöka hålla ansikte så att jag inte visar allt för mkt att jag fortfarande är förbannad faktiskt.

Ush vad trött jag blev!!!

RSS 2.0