17/9-08...
Ja herre gud vad tiden går fort, snart är det vinter igen och jag som fortfarande väntar på den underbara sommaren. Men jag kan nog sluta vänta nu, för den kommer inte förns nästa år igen. Och då får den fanimig vara grymt mkt, mkt bättre än vad denna skitsommar var. Kallt och jävligt!!
Å ja du, vart ligger jag i mitt liv då? Jag vet faktiskt inte, allt är bara så jäkla överäldigande och jobbigt och pressande och förvirrande och halvt om halvt omöjligt. Jag ser så många andra som bara vänder blad och börjar plugga med nåt helt annat eller ändrar sina liv utan att titta tillbaka, varför kan det inte vara lika enkelt för mig? Alltså jag är övertygad om att det inte är enkelt för andra heller, men det känns som så, för jag vet ju inte ens vad för annat jag vill göra med mitt liv.
Det finns så mkt och tyvärr så kan man ju inte prova på allt man vill i en vecka för att sen bestämma sig. Skit också liksom!! Åsså känner jag mig som begränsad här i Sundsvall, för jag ser inte denna stad som en sååå stor studentstad som folk vill få en att tro. Eller så är det jag som inte bara vet vart man ska söka och leta.
På fredag så är det läkardags igen och då ska jag få provsvaren på proverna jag tog förra veckan. Hoppas att jag blir lite klokare av dom, så att jag kanske kan få känna att det är oki att börja tänka på en ny framtid eller inte.
Är lite rädd över att jag kanske drar för höga växlar just nu, för tänk om det är nåt som kan gå över (inte för att jag tror det och jag vill ju byta framtid ändå) eller om det är värre kanske än man tror just nu. Jag vet inte ja, jag vet iaf att jag inte är riktigt på samma ställe än som dom som jag går ihop med på bassängrehabiliteringen. Många där kan inte ens skriva så bra längre eller måste få hjälp med att lyft och bära det mesta. Jag känner mig hemma där men ändå inte, för dom andra där har det så sjukt jobbigt och jag känner mig nästan lite gnällig när jag hör vad dom har att säga.
Men jag vet att jag inte mår som man bör må i kroppen när man är 27 och jag vet att jag måste bry mig om mig mer och ta mer plats och börja tänka på mig och min framtid. Om jag ska orka..
Och det måste jag, för min familj..och för mig själv..
Men kan ni inte komma med förslag om roliga jobb och sådär, det känns som om jag behöver en spark i arslet helt enkelt..=)
Tedags nu och sen en varm dusch för att lugna kroppen..
Take care...
Å ja du, vart ligger jag i mitt liv då? Jag vet faktiskt inte, allt är bara så jäkla överäldigande och jobbigt och pressande och förvirrande och halvt om halvt omöjligt. Jag ser så många andra som bara vänder blad och börjar plugga med nåt helt annat eller ändrar sina liv utan att titta tillbaka, varför kan det inte vara lika enkelt för mig? Alltså jag är övertygad om att det inte är enkelt för andra heller, men det känns som så, för jag vet ju inte ens vad för annat jag vill göra med mitt liv.
Det finns så mkt och tyvärr så kan man ju inte prova på allt man vill i en vecka för att sen bestämma sig. Skit också liksom!! Åsså känner jag mig som begränsad här i Sundsvall, för jag ser inte denna stad som en sååå stor studentstad som folk vill få en att tro. Eller så är det jag som inte bara vet vart man ska söka och leta.
På fredag så är det läkardags igen och då ska jag få provsvaren på proverna jag tog förra veckan. Hoppas att jag blir lite klokare av dom, så att jag kanske kan få känna att det är oki att börja tänka på en ny framtid eller inte.
Är lite rädd över att jag kanske drar för höga växlar just nu, för tänk om det är nåt som kan gå över (inte för att jag tror det och jag vill ju byta framtid ändå) eller om det är värre kanske än man tror just nu. Jag vet inte ja, jag vet iaf att jag inte är riktigt på samma ställe än som dom som jag går ihop med på bassängrehabiliteringen. Många där kan inte ens skriva så bra längre eller måste få hjälp med att lyft och bära det mesta. Jag känner mig hemma där men ändå inte, för dom andra där har det så sjukt jobbigt och jag känner mig nästan lite gnällig när jag hör vad dom har att säga.
Men jag vet att jag inte mår som man bör må i kroppen när man är 27 och jag vet att jag måste bry mig om mig mer och ta mer plats och börja tänka på mig och min framtid. Om jag ska orka..
Och det måste jag, för min familj..och för mig själv..
Men kan ni inte komma med förslag om roliga jobb och sådär, det känns som om jag behöver en spark i arslet helt enkelt..=)
Tedags nu och sen en varm dusch för att lugna kroppen..
Take care...
girl-sn-pea
Vet ni vad det betyder? Det vet jag...och Tejees (som P sa när han var liten och magades med henne på golvet).
Flicksnärta enligt oss..haha..
Jippi!! Hon ska försöka komma hit i höst, can´t wait!!