Vad göra?
Dom som bryr sig förstod säkert vad jag menade med att knyta dessa band sm folk ibland pratar om.
Japp, har fått förfrågan om vi ska ta och göra det i februari.
Jag vet inte, vill men inte vill. Ska jag nöja mig eller inte?
Vill göra det på vintern, ute.
Men februari är alldeles för nära, hinner ju inte göra nåt tills dess heller.
Vill ju göra så mkt först, det måste ju vara någorlunda fint iaf.
Vill sy upp mina kläder, men jag är alldeles för tjock just nu så jag skulle bara se för rolig ut om jag skulle försöka sätta på mig nåt sånt.
Måste ha en budget för detta också, har hört på andra som har haft budgetar upp till 200000 spänn, yikes!!
Typ, kanske, 20..
Men ingen tror ju på oss har jag hört.
Hm..
Så vad göra??
Denna jävla, äckliga, krypande ångest..
Den äter upp mig sakta inifrån. Den bryter ner min tankar, mitt inre, mitt jag.
Den försvagar mig till den grad att jag skulle kunna bli som förut.
Eller jag är egentligen fortfarande som jag var förut, men en light-version, men denna ångest skulle kunna slänga tillbaka mig till den gamla Linda.
Men vad har jag ångest över då?
Jag vet inte egentligen vad det är för märkvärdigt att ha ångest över, men jag vet bara att ibland, när jag minst vill det så mår jag pyton, like a fucking basketcase!!
Det är över jobbet (som jag gillade förut), men jag tror att det mest är över livet.
Det börjar nog sjunka in i mig nu, efter en herrans massa år, att jag ska vara vuxen. Att det egentligen ska vara slut på barnsligheter, att bara vara.
Det börjar slå mig nu att jag är fast, fast i vuxenlivet.
Fast med att behöva ta mogna beslut för flera än mig själv, att behöva sköta jobbet (så att min familj inte ska hamna på gatan), att inte kunna vara spontan i samma utsträckning, att ha ANSVAR!!
Det är ett hemskt ord ibland, det är ett ord som man bör ha respekt för och som man borde vörda när man måste ha andras väl och ve i tankarna.
Men jag saknar den lilla tid som jag fick bara vara jag, jag skulle vilja uppleva den igen och jag har alltid på nåt skumt sätt trott att svunna tider kan komma igen, att man kan få tillbaka det man en gång hade.
Jag har liksom trott att jag kan få tillbaka the summer of - 69 (-98)..
Men nu börjar den tanken lämna mig och jag har lite seperationsångest, för det känns som om den sommaren är jag och jag vill inte förlora mig själv.
Men dessa tankar är bara ett enda jävla meck egentligen.
Varför är människan så dum som hänger upp sig på saker och ting?!
Men min inre röst skriker iaf ibland, hjälp mig ut!!
Jag tror att jag måste få nåt att se fram emot, ha nåt att arbeta emot.
Precis som barna, att gör dom någe bra så får dom en belöning.
Varför är det aldrig så för oss "vuxna"?
Behöver inte vi nån uppmuntran eller?
Jag bara undrar hörru..
Men det har ju dock hänt nåt som kanske kan vara lite roligt, jag har inte bestämt mig än.
Det handlar iaf om att kanske knyta dessa band som man ibland pratar om..
Vi får se..
Fan, fan, fan, det skulle vart du..
Eller ja, jag menade egentligen bara det där med fan, fan, fan!!
För jag har börjat med en ny hobby, en rätt dyr hobby om man ska vara ärlig.
Scrapbooking, jätte kul och man får vara lite barnslig och klippa och klistra, dona och pyssla. Men iaf, det finns ju då en massa sajter på nätet där man kan beställa en massa scrapsaker och det har jag gjort alltså och fick en orderbekräftelse till min mail, med kontonummer och allt.
Men tydligen så skulle jag har väntat på ytterligare en bekräftelse innan jag betalade in några pengar, men det gjorde ju inte jag såklart, så nu hoppas jag att hon som håller i det här kan hitta mina pengar så att vi kan fixa upp det här.
Så jäkla rik är jag inte så jag har inte lust att bara kasta bort 200 spänn..
USH!!! Blir så less på mig själv.. Ibland är man alldeles för snabb med saker och ting.
Men om man ska tänka på titeln igen så gillar jag den låten skarpt.
Man sjunger med ibland och tänker på människor..haha..så ibland känner man att det borde vara du.. :P
Men gud vad mitt liv måste vara innehållslöst..haha..
Men jag sitter inte vid datorn så mkt egentligen heller, har ju börjat med en ny hobby ju och den är lite roligare.
Jag har börjat scrappa. Man klipper och klistrar och donar och stökar med papper, saxar, lim, tejp, färger, kort och mkt annat. Har nyss gjort klart ett album som jag ska ge bort .=)
Imorrn ska jag till Malin och scrappa i mitt nya stora album.
Stånk och stön..VILL INTE!! Jobba i helgen. Har inte jobbat på jätte länge, typ nästan 2 veckor. Har haft semester och efter det skulle ju såklart Elias bli sjuk. Så skönt att slippa åka till jobbet, men i helgen är det dags igen.
Men 3 nätter ska jag väl orka, för efter det så är jag ledig en vecka igen, har faktiskt tagit föräldraledigt till veckan.
Skollov då ju.
Men jag ska ju inte vara kvar på natten snart, i december börjar jag ju på dagen, för min kära chef tycker att jag har för mkt hemtjänstentänk för att klara av att jobba med dementa på natten.
Ska jag vara ärlig så fattar jag inte vad hon försöker säga, hon har ju försökt ge mig exempel på vad hon har reagerat på, ex: hur jag skriver i rapportpärmen. Men inte fan ska man skriva romaner heller, jag skriver kort, koncist och sakligt. Men det är tydligen fel. Så hon tror att det kommer bli bättre för mig om jag jobbar dag i 5 veckor för att sedan gå tillbaka på natten. Jaja, det blir säkert bra.
Jag vill bara ändra karriärbana, men det får väl ligga på is ett tag till.
Ne nu skiter jag i detta hära, ska väl slå på en film och slötitta lite eller kanske kolla lite på Robban och Insider.
Det skulle handla om fotbollshuliganer här i Sverige. Tror det var Firman Boys.
Själv säger jag bara: jävla spån!!
Tack för mig cyberspace!!
Sista natten innan välförtjänad ledighet..
Men det är för jävla jobbigt och jag är så äckligt trött och jag vet att jag inte kommer att sova nåt imorrn, vet inte varför jag inte sover den sista morgonen jag går av, men det blir bara inte så. Utan jag sitter då där på måndagskvällen i fotöljen och sover redan 19:30. Jag dreglar som en jäkla hund och jag morrar om nån försöker väcka mig. Herre gud vad man är förutsägbar, det är ju patetisk, mohaha..
Men jag har nyss fyllt i ett par ledighetsansökningar, som jag hoppas i mitt stilla sinne går att fixa. Den första gäller ju inte förens i november och den andra i jul. Men den sista tror jag kan vara lite svårare, fast det är så länge kvar, för på den här arbetsplatsen börjar man ansöka om julledighet redan i slutet av juli/början av augusti. Jeezez!!
Wihii!! Imorrn kommer mammas hem, mammas minsta iaf. Han har varit borta i över en vecka bara för att hans föräldrar inte har varit hemma så mkt pga jobb denna vecka. Men imorrn så kommer det lilla monstret hem och just nu så kan jag knappt vänta, men när han väl kommer så har hans horn hunnit växa ut och han är redo att terrorisera oss med både skrik, tjat, och lite våld.
Det är en liten sadist-unge jag har kan jag säga, han gillar när andra har ont och speciellt om det är han som gör att andra får ont. För då börjar det spela i hans ögon precis som om han tänker att "skadeglädje är den enda sanna glädjen".
Men han kan ju vara gullig och mysig också, om man typ småtvingar honom lite först eller småmutar honom.
Alla såna där saker som man inte ska behöva göra mot sitt barn för att få lite uppskattning, men det är inte lätt att vara förälder ibland, man tänker liksom inte alltid vackra tankar om sina knoddar..
Haha... Att vara förälder kan man skriva en hel bok om och den boken skulle vara på triljoner sidor +.
Så vad händer imorrn:
* Skicka stora pojken på skolan.
* Dammsuga.
* 13:30, få ansiktsbehandling.
* Lista ut vad mångadens middag ska vara.
* 18:00, tvättstuga.
* Slockna framför tv-n.
* 22:00, hämta tvätten från tvättstugan.
* Slänga sig i säng.
Där har ni min morgondag och det känns som om jag har upplevt den förr.
Sov nu för fasiken ni som kan, själv ska jag tjura mig genom natten och hata mitt jobb runt halv 3 i natt.
Sleep tight and don´t let the bedbugs bite..
Sitter ännu en natt på jobbet och längtar till min fikapaus..
Japp, så är det, jag LÄNGTAR tills jag tycker att det är oki för mig att fika.
Jag försöker så äckligt hårt att bli nyttig och fit, men det ska ni ha klart för er att det är lättare sagt än gjort, för jag är beroende.
- Hej, jag heter Linda och jag är sockerberoende.
-Hej Linda (säger typ halva Sveriges befolkning).
Men jag försöker iaf och det är ju nyckeln till succé, att man har viljan. Sen att viljan har sin EGEN vilja ibland, det är förjävligt på ren svenska. Men iaf, jag har mitt träningsprogram på gymmet och det SKA jag besöka MINST 3ggr/veckan och det håller jag. Men det är ju detta med sockret, jag är en godisråtta ända ut i fingerspetsarna. Och jag hatar det!! Menmen..man måste ta det sakta och försiktigt, till slut så kanske jag når mina drömmars mål och min inre Linda får titta ut. :D
Och sist så skrev jag ju att jag skulle iväg och träna idag och det gjorde jag, hur fucking jävla skönt som helst. Och man behöver fan inte socker när man har träningen..egentligen, men varför är det så jäklarns gott för??
Hade middags gäster igår.
Frank och Malin och deras knoddar.
Bjöd på chili con carne och det blev tydligen en hit, iaf bland dom vuxna, barnen var väl kanske mer förtjust i pannakak eller hamburgare eller pizza, men det kan man ju inte leva på.
Och jag och min lilla familj var deras gäster både i fredags och lördags. Måste erkänna att det är skönt att slippa laga mat ibland. :)
Ne, måste väl göra mig förtjänt av min feta [whistle] lön nu.
Ta hand om varandra nu och kom ihåg att använda blinkers i rondeller!!
ruskigt längesen sist..ursäkta så jävla mkt..
Idag så vaknade jag med ett tryck över bröstet, det var hemskt.
Tänk om det var hjärtat. Men inte fan är det hjärtat på en 26-åring, det fattar väl jag också min jävla nöt. Men det hade fan varit bättre om det hade varit nåt medicinskt än att det är det jag kom fram till lite senare.
ÅNGEST!! Jag tror jag har ångest..eller jag vet att jag har ångest eller iaf stark oro. Det ligger som i hjärteroten och gnager. Det är säkert mkt, men det jag känner av mest när jag verkligen tänker efter är att jag är SÅÅÅÅ rädd att förlora mitt jobb. Jag oroar mig konstant över det. OCh det har jag mig själv att skylla egentligen, för på min sista arbetsplats så var jag tydligen inte så populär, men det fanns ju ingen som förstod heller. Inte för att jag sa nånting, men det känns som om det är mitt privata, men mitt JÄVLA privata går ut över mitt liv som en arbetare.
Det går ut över mig som familjeförsörjare, som en människa man kan lita på.
Jag hatar mitt psyke och vad det ställer till med.
Jag hatar mina prioriteringar och att jag inte har större arbetsmoral än vad jag har.
Så nu på mitt nya ställe oroar jag mig jämt, i det tysta. Oroar mig fast det går bra. Oroar mig över om det är oki att bli sjuk eller om det är oki att vara föräldraledig eller ha semester.
Oroar mig för hur andra ser mig. Har ont i hjärtat över att folk tycker att jag inte sköter mig och att dom inte vill ha mig här och att jag till slut kommer att bli alldeles ensam och arbetslös.
Men jag kan inte hjälpa det, jag har mina prioriteringar nån annanstans, jag är inte den där människan som kan bita ihop om jag inte trivs med nåt bara för att man ska, jag måste då försöka flytta på mig och göra nåt annat.
Man av många ses jag nog som en slacker, en lat jävel som bara vill få saker på mitt sätt. Men sån är jag inte, det enda jag vill är att få trivas med det jag gör så att jag känner glädje. Är det så jävla mkt begärt.
Tur att jag trivs här då =)
Men jag är så jävla orolig iaf..=(
Allting rinner bara ut i sanden...
Alla planer man haft som man vill förverkliga.
Alla känslor man en gång kände, dom är nu poff-väck.
Nu är jag kanske dramatisk, det finns ju fortfarande männsikor som man inte träffar så ofta men man vet att dom finns där för en.
Man har väl också fortfarande planer som man tänker förverkliga, dom har bara blivit lite mer realistiska.
Och klart som fan har man fortfarande känslor, men inte riktigt dom man skulle vilja ha.
Ibland ser man hellre att sitt liv hade sett annorlunda ut.
Man tror att man skulle vara mer lycklig då, men skulle man det egentligen?
Vardagen smyger sig ju in överallt, hur många ggr man än byter terräng och förutsättningar, men det kanske finns en bättre vardag och en sämre vardag.
Och fick jag välja så skulle jag ju välja den bättre vardagen, utan att tveka.
Äsh, det är nog bara nitt nattjobb som kanske har satt griller i huvét på mig, vad vet jag?
Förutom att jag fortfarande saknar min Tejees och att hon nu är sååååå välkommen hit om hon vill =)
semestern slut..=(
Jaha, nu så har man flyttat då. Jag lyckades hitta den där energin som behövdes för att slänga ner våra saker i lådor och frakta dom över stan. Och det mest är faktiskt uppackat också, det är lite finlir kvar, som gardiner och sånt. Men det fixade jag saker till idag på Ikea faktiskt, så inom dom närmsta dagarna har jag såna på plats också.
Det börjar bli ett hem, ett provisoriskt iaf.
På fredag ska vi gå på en visning på ett hus i Fagervik. På ett sätt skulle jag vilja flytta,men på ett annat inte.
Det som gör att jag inte vill är ju D, jag har ju sagt till honom att jag inte vill ta på mig ett stort projekt med honom igen. Ett projekt som gör honom arbetselak och alldeles tossig. Det är ett helvete att höra på honom när det börjar skena iväg med pengar på saker som måste göras eller att jag kör för mkt bil bara för att vi bor en bit ifrån allt.
Så pga det så vill jag bo kvar i lägenheten. Men på ett annat sätt så är det ju överlägset att bo i hus, om man tänker på plats och rum och så.
Vi får se hur det blir. Vi måste ju få vårat hus helt sålt innan också, för huset vi ska titta på är ju ett hus som skulle behövas lite jobb på, men D har lovat mig att denna gång skulle vi bara ta ett rum i taget isf och bara när vi själv vill och orkar.
I lördags gifte sig min bästa vän och compadre.
Det trodde jag inte skulle ske såhär bara, för hon och hennes sambo hade inte det så bra tills nyligen, men bara sådär så gjorde dom en tresexti-vändning och nu vet dom att dom vill leva tillsammans.
Varför kan jag inte få vara med om samma sak för?
Jag är ärligt talat väldigt avis..=/ Man ska väl kanske inte vara det men jag kan inte låta bli.
Men hon förtjänar att ha det bra.
Ne, man måste väl ta och göra skäl för sin lön, det är väl dags att dra fram moppen..blähh!
Sköt om er och kom igåh att svart -och avundsjuka är de sämsta sjukdomarna man kan få..=/
Bara en massa frustration har jag inom mig.
Nåra förslag??
första veckan på semestern är strax till ända..
Det finns inget i mig som orkar ta tag i det som måste göras, iochförsig så har inte kåken blivit såld heller än, så nån större panik är det väl egentligen inte, men ungarna är hos mormor och det skulle vara skönt att få det gjort utan att ha två små busmonster springandes runt benen.
Jag ska..ska bara fixa kartonger..
Äsh, hela mitt liv just nu är bara sådär jobbigt. Man har liksom tappat lusten och orken och det blir inte lättare när man måste leva med nån som känner samma sak, men spär på med att vara otrevlig den större delen av en dag.
Så fort man ser varandra vill man bara springa åt andra hållet.
För man vet att är man tillsammans i samma rum en längre stund så blir det kontoverser över dom mest patetiska små saker. Sånt som man skulle skratta åt egentligen. Men bara för att båda mår skit så är det världens undergång. Sånt är jobbigt.
Jag tänker ofta, varför kan jag inte vara starkare?? Varför kan man inte bara bita ihop och låta allt bara rulla av ryggen, som vattnet på en gås eller nåt.
Jag har hört av människor att jag är stark, men jag tycker själv att jag är en liten mes som tar åt mig av det minsta lilla och bara slänger mig på sängen och gråter. Visst, jag har nära till gråten, men det är mitt sätt att vädra. mitt sätta att lätta på trycket så att det inte kokar över totalt, men jag kanske skulle behöva lära mig mer att uttrycka mig i ord vad som stör mig. Folk är ju inte tankeläsare, men det hade värit tusen skönt om dom hade varit det ibland.
Eller jo, jag är kanske lite stark iaf, för det är alltid jag som säger att saker och ting löser sig, för det har ju alltid en förmåga att göra det i slutändan. Men inombords oroar jag mig så mkt så att det inte är konstigt att jag redan börjar bli gråhårig, men jag diskuterar så att det gör ju ingen nytta i att andra får se att jag också oroar mig, nån måste ju försöka hålla lugnet så att det inte spårar ur totalt. Men ibland spricker även jag.
Som man säger, även solen har sina fläckar..hehe..
Jaja..det här blir man väl inge klokare av, men det är skönt att kunna skriva av sig ibland, så att man inte blir alldeles tokig och snart får låna en sån där fin vit tröja från nån trevlig inrättning inom psykvården..haha..
Åsså saknar jag min Therese, hon är förnuftig hon.. Måste ta och fixa till ett möte snart där..
Nu ska jag dricka te..
Sköt om er och bli inte tokiga (som jag)..
Nu är semestern inom räckhåll, bara 1 natt till.
Men det kommer nog att gå bra, det måste göra det. Det enda gisslet som egentligen finns är att huset inte är sålt, trots att vi ska flytta in i vår efterlängtade lägenhet om 1½ vecka.
Det ska bli sååå skönt och förhoppningsvis lite billigare. Men jag tänker då inte stå på dubbelhyra mer än till årsskiftet, isf flyttar jag tillbaka till huset igen.
Och jag börjar bli orolig att det kommer bli fallet, jag trodde att detta hus skulle vara lättsålt, men det verkar mest vara ett hus som folk gärna kommer och kollar på, men inge mer. För visningar har vi gott om, på den första var det 8 av 10 som kom, den andra 3 av 3 och nästa vecka har vi en till.
Den första bästa som ger 795 för det får ta det, fast jag har aningar om att jag kan få mkt mer för det, men jag är mer än nöjd om jag går plus minus noll.
Jaja, shit the same liksom..
Herre gud vad mina barn är små monster. Håller på att bli tokig.
Den minsta dängde nyss till den äldsta med en bil rakt över ögat bara sådär. Men nästa gång är det åt andra hållet.
Men som jag sa, dom har blivit små monster som absolut inte har öron. Och skulle dom höra så har dom utvecklat förmågan att ignorera. Ibland vill jag bara slita mitt hår, för dom har helt egna regler.GAHHH!!!
Men båda två är ju inne i varsin trotsålder.
Nä ni, nu ska jag bälga i mig te och slänga ungarna i säng och sen ta mig till jobbet för sista natten innan semestern.
God natt!!
mitt i natten (03:27)
Jaha, då har det gått 10 år sen sist då. 10 år sen sist man fick höra hur jävla värdelös människa man var.
10 år sen sist man bara ville sjunka genom golvet varje dag, någon gång.
10 år sen sist jag var inne på min gamla skola.
Men imorrn (senare idag då) är det dags igen. Det går välbekanta rysningar genom min ryggrad.
Förhoppningsvis så har alla vuxit på sig och beter sig idag som vuxna, men ibland så är det ju svårt att få en gammal hund att sitta.
Varför går jag dit då? Jo, jag vill verkligen se om alla dom som sa att dom skulle bli det där stora och framgångsrika i sitt liv verkligen har blivit det. Om dom har kommit nånstans här i världen eller om det tog slut innan det ens hade börjat. Jag vet vad jag sa och jag skulle gärna vilja ha gjort det jag sa, men nu är det inte så och lika glad för det är jag, för jag har ju det jag drömde om att ha efter jag hade gjort allt det där andra.
Jag började bara bakifrån =)
Åsså går jag dit för att träffa min pusselbit, hon som känner mig bättre än vad jag känner mig själv.
Hon som har papper på att hon är psykiskt frisk. Hon som jag ser upp till. Erika..=)
Jaja, nu är det bara 2½ natt kvar till semestern..jippi!!
Dagens fråga..Varför är timmen mellan 03:00 och 04:00 den jobbigaste att vara vaken?..Gah!!!
Dagens fråga!!
Herre gud då, när ska Ikanobanken höra av sig då, dom har lovat 2 ggr nu att dom ska ringa "imorrn" när dom har spårat upp vad som är fel, men icke sa nicke. Fick själv ringa till dom igår eftersom att jag trodde att dom hade glömt mig och nu fick man ju självklart prata med en annan tjej och hon sa att den första tjejen hade gjort fel och att hon skulle fixa till det och ringa till mig idag. Men har hon gjort det?! Ne.. Får väl ringa imorrn då och kolla om dom har ett svar till mig då.
Och jag har dagens fråga också, vad är en fjortis för dig?
....beep, beep, beep....
Men idag har det varit jobbigt, kom hem från jobbet imorse, fick bara sova ca 2½ timme. Sen har det varit full rulle hela dagen, ungarna har varit små djävlar som har korkar i öronen uppenbarligen..haha..ingen lyssnar på mamma som snart sitter i ett hörn vaggandes fram och tillbaka med rakat huvud iklädd en väldigt fin, tajt vit jacka..;)
Åsså vill ingen köpa det här jävla huset. FAAAAN!!
Åsså har svärmor varit här idag och smörat lite. FAAAAN!! (I hate that b_ _ _ h)
Jag är trött. Vill sova.
uppdatering av min dag..
Vikket jävla klantarsle man är va?!
Men jag har varit så jäkla äckligt trött i en månads tid nu, fattar inte varför..hm..
Igår var jag tvungen att gå till doktorn, jag fick bekräftat att jag har en uvi=urinvägsinfektion.
Så nu käkar jag penicilin och mår lite halv piss och den här äckliga värmen hjälper ju inte heller.
Man håller ju på att smälta bort, precis som en mjukglass i en långsamt ätande barns hand.
Jag tror att jag har på snudd förlorat en människa som står mig nära. Hjärtslitande, men jag får väl skylla mig själv tydligen. Jag har ju ett så komplicerat liv. Ett jävla skitliv just nu. Jag har inte mitt huvud på det ställe där det behövs, på alla håll och kanter samtidigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska fokusera på.
Men jag saknar denna människa lite och vi skulle ha träffats i helgen, men det hat gått i stöpet =(
Hoppas bara att denna får det trevligt utan mitt tråkiga inflytande.
det verkar inte funka!!
gud vad kul det är
Som min kusin Tina.
Och det är intressant att få höra vad hon har gjort under alla dessa år, tycker vi verkar ganska lika. Förutom att hon har rest en del och det har inte. Men livet är ju inte slut än..hihi..
Nu var det längesen vi sågs!!
Men du ska ju jobba så mkt i veckan, så det blir kanske ännu längre..jaja..
Å gudars skymning, vad jag börjar avsky att städa..gör ju det hela tiden..och speciellt nu, inför tisdagen. Jeezes!!
Nu måste jag gå och kissa..
See you babe..
mohaha..
Jag kan somna där..hihi..
vad händer??
Har jag gjort nåt?
Har jag sagt nåt?
Jag vet att jag är en människa man antigen älskar eller hatar, det finns inget mellanting uppenbarligen.
Enligt mig själv är jag enkel, lätt och okomplicerad. Rak.
Men jag har mina "fel och brister", jag älskar mitt i-landsproblem, att sola, jag har min kroppsnojja åsså kan jag gå ner mig själv när saker och ting inte går som det ska.
Men jag vet om allt det här och jag försöker med hela mitt väsen att tona ner mig.
Jag vill vara glad. Och jag är glad av denna människa, men det känns inte som om allt är som det ska.
Förlåt!!