Allt på en och samma gång, varför??
Alltså, jag har ju kunnat leva med min rygg. Det har gått relativt bra att bita ihop och tänka bort smärtan och vissa dagar har ibland varit riktigt bra:iga, medans andra har varit såna dagar då man bara velat ligga i sängen hela dagen i värmen och bara vara själv med sin smärta. Och det kunde väl för sjutton bara hålla sig till ryggen då tycker man, men nehe då, icke sa nicke. Sista helgen på semestern, ja då skulle det börja ställa till saker i armarna också. Fy bubblan, det är riktigt äckligt och känna sig sååå jävla slut i armarna och vid minsta lilla man måste ta i så gör det ont. Herre gud liksom, 27 år och man håller redan på att gå sönder. Patetiskt!! Men visst, det är skönt att jag äntligen har fått nån sorts diagnos, så att man vet vad man ska slåss emot, men det är konstigt ändå att jag så fort har fått en diagnos bara för att jag har bytt vårdcentral. Så man kan ju lite undra om dom bara har skrivit nåt bara för att jag har tjatat mig till att bli tagen på allvar eller om det är som det är. Alltså, egentligen så känns det väl som om jag måste tro på det som står i min journal, men jag tror ju tyvärr fortfarande på att det lutar mer åt fibro-hållet än (bara) reumatism i muskler (allvarligt nog det).
Men tydligen så hade jag ändå 10 st av dom där trigger-punkterna av 18 (vid fibro), men när jag var där den dagen för den undersökningen så hade jag en bra dag, jag är säker att hade han fått göra den där undersökningen när jag hade en dålig dag så hade säkert, kanske, 15 av dom där punkterna dykt upp.
Alltså, man blir inte klok på sjukvården och allra minst sig själv och det man är kapabel till.
Jag vet bara att jag måste börja ta detta på allvar nu, för jag vill inte tänka längre att jag kommer bli förtidspensionär tidigare än vad nöden kräver bara för att jag har varit dum och bitit ihop och struntat i att det långa loppet är fruktansvärt dåligt för mig. Måste alltså ta upp det här med chefen när hon kommer tillbaka från semestern på måndag, så hon vet hur det ligger till och sen får vi se om jag kan få nån sorts hjälp på jobbfronten..
Jaja, det är väl det här som kallas livet...heh!!
Men tydligen så hade jag ändå 10 st av dom där trigger-punkterna av 18 (vid fibro), men när jag var där den dagen för den undersökningen så hade jag en bra dag, jag är säker att hade han fått göra den där undersökningen när jag hade en dålig dag så hade säkert, kanske, 15 av dom där punkterna dykt upp.
Alltså, man blir inte klok på sjukvården och allra minst sig själv och det man är kapabel till.
Jag vet bara att jag måste börja ta detta på allvar nu, för jag vill inte tänka längre att jag kommer bli förtidspensionär tidigare än vad nöden kräver bara för att jag har varit dum och bitit ihop och struntat i att det långa loppet är fruktansvärt dåligt för mig. Måste alltså ta upp det här med chefen när hon kommer tillbaka från semestern på måndag, så hon vet hur det ligger till och sen får vi se om jag kan få nån sorts hjälp på jobbfronten..
Jaja, det är väl det här som kallas livet...heh!!
Kommentarer
Trackback
