Stora saker på gång..
Måste få hitta tillbaka till både mig själv och till livsglädjen som har kommit bort för längesen. Det är nåt jag måste göra både för min skull och mina barns. Måste lära mig att börja tänka på mig själv, prioritera mig själv och mina tankar. Men det är ju lättare sagt än gjort de, för det har ju blivit min livsstil att vara "Linda, den som ställer upp och aldrig kräver nåt tillbaka".
Men som sagt, det börjar röra spå sig...
Mysdag med min girl-sn-pea..
Efter vi hade sagt hej då till Philipen så hittade vi en p-plats och sen var det ut i blåsten, ruggigt värre kan jag säga.
Men sällskapet värmde..min girl-sn-pea.
Det är sååå enkelt att vara med henne och det spelar ingen roll att vi inte träffas sååå ofta för det är så enkelt att komma in i vår egna lilla lunk.
Vi gick omkring en sväng i Nynäs och försökte hitta nånstans där vi kunde få nåt i magen, men det var ju helt fel dag tydligen, alla ställen var tjocka och det finns ju inte sådär överdrivet många ställen att fika på i Nynäs och speciellt inte när det är marknad samma dag. Men det ordnade sig till slut.
Och det blev även bestämt att hon ska komma hit inom en snar framtid..JIPPI!!
Det ser jag fram emot...
Herre jissenes..
4 veckor borta från jobbet. Herre gud alltså, vilka feta pengar min lön kommer att innehålla, haha.. Men det måste ju vara höjden av otur att samma dag som man ska gå tillbaka till jobbet efter en lång vab så råkar man ut för värsta bilolyckan. På E4an och allt, mitt under rusningstid. Och tyvärr så var man ju inte ensam i olyckan utan det var ju en seriekrock, mitt i rusningstrafiken. Så jävla typiskt..
Och nu säger kanske folk som känner mig att jag hade säkert mig själv att skylla, för dom flesta tycker ju tydligen att jag mest kör som ett svin ute på vägarna, iaf hastighetsmässigt. Men så var inte fallet, jag höll under hastighetsbegränsningen och innan det ögonblicket då jag tappar all som helst kontroll över min bil så var det inga problem att köra den hastigheten jag körde. Men en olycka kan hända vem som helst och speciellt när fenomenet "svart is" inträffar. Då kan vem som helst råka ut för en OLYCKA. Men sen att jag skäms som en hund är ju en annan sak, för det är inte bara jag av dom inblandade som har ont efteråt. Jag var alltså den som startade hela förloppet och jag tog mitträcket och sen över på höger sida och tog det räcket och sen över vägen igen och snurrade runt och hade mig och sen känner jag hur nån kör på mig bakifrån. Så nu är jag sjukskriven från jobbet till den 20/10 för muskelbristningar (och små blödningar tydligen) i min nacke som sväller upp och gör så hiskeligt, äckligt. jävla ont. Fick ligga i nackkrage i 4½ timme när jag kom in med ambulansen. Så det knapras ju 1grams alvedon och diklofenak nu och det hjälper väl sisådär. Men skulle jag behöva nåt starkare så fick jag även utskrivet tradolan och det är ett morfinpreparat för er som inte vet, men sånt vill man ju inte ta i onödan, för det kan vara rätt dåliga biverkningar på den tabletten och så är det inte säkert att man klarar av att köra bil på den och så. Och det måste jag ju kunna göra, barnen måste ju på dagis och skola, det ska handlas och åkas till sjukgymnasten osv..
Men iaf, så nu sitter man här, har ont och är stel men måste ändå sköta familjelivet och det påminner mig om att mina golv skriker efter en dammsugare, men min nacke skriker:NEJ,NEJ,NEJ!!!
